STORGE

Foto: Lena Schmidt

Därför måste vi läsa sagor för våra barn…

Det är inte bara en magisk biokemisk reaktion som uppstår när vi kramas, när våra öron får höra vissa röster och frekvenser. När barn äntligen får gosa in sig i mammas eller pappas famn, när de får höra deras lugna röst berätta en spännande historia som berör både hjärta och hjärna… Då får man uppleva det som i Bibeln kallas för storge – kärleken mellan förälder och barn. Det som händer då kallas utveckling – mental och emotionell. Att avsluta dagen med en så positiv händelse bör varje människa – liten eller stor, göra. Sedan går den tiden fort och barnen växer sig stora, så fånga ögonblicket för det skapar kärleksförbindelser för livet.

Föräldrar och pedagoger har uppmärksammat ett växande samhällsproblem med sömnsvårigheter, överaktiva barn och förändrade beteenden. Man skyller mycket på sockerintaget och det som händer i den fysiska kroppen, men den mentala delen brukar hamna i skuggan. Föräldrar är ofta för trötta på kvällen eller omedvetna om sagostundens betydelse. Det gör att tekniken tyst som en orm smyger sig in i våra sängar och förstör våra magiska stunder. Tekniken – surfplattan och telefonen med alla sina fördelar som underlättar vår vardag är precis som ormen i paradiset – vägen till helvetet är kantat av goda intentioner. Har man barn och jobb själv behöver man inte gå längre än sin egna vardag för att observera att vem som helst kan känna igen sig i dessa slutsatser. Men vi glömmer ofta att vi har ett val att låta tekniken ta makten över våra relationer eller inte.

Därför väljer barnen teknikens lättja…

Forskning visar att den snabba belöningen, som barn och unga får via sina smarta enheter, stimulerar samma biokemiska reaktion i hjärnan som heroin eller andra berusningsmedel. Alltså man får snabba små överdoser av dopamin och adrenalin vilket skapar instabilitet i beteendet. Det skapar också ett psykiskt beroende – det en gång kallade av religionen begäret. Reaktionerna när man bryter processen blir också omedelbara och aggressiva som hos en missbrukare. Känner du igen situationen? Bryt mönstret innan det är för sent. Begränsa tillgången till den digitala världen, så att man får enbart det konstruktiva.

Barn (människor) är skapta för att röra sig en hel del. En konstgjord stimulering via idrott och lekplatser har ersatt de naturliga leken ute på gatan och i naturen, där barn på eget initiativ byggde kojor och stimulerades enligt egen förmåga. Med en livsstil där vi är instängda stillasittandes framför skärmar, kommer behovet för rörelse i slutet på dagen strax innan läggdags. Det blir obalans och utbrott som många inte förstår. Då är det lätt att stämpla barnen med en bokstavskombination trots att vi – vuxna har redan skapat en onaturlig miljö för våra barn. De blir trötta på fel sätt, under fel tid och det skadar människans hälsa då vi låter något annat än vårt medvetna val styra vår vardag.

• Vad är naturligt och inte, bör vi fråga oss?
• Vilka är för- och nackdelarna med varje förändring?
• Vad får vi för långsiktiga konsekvenser av dagens val?

Sambandet mellan sömnsvårigheter, växande oro, sämre kommunikation och inte minst brist på kärlek och närhet ligger just i teknikens dolda förbannelse. Dagens medier och teknik erbjuder oss oändlig underhållning i rörlig bild. Rörlig bild i sin tur håller vår hjärna igång på ett sätt som är väldigt primitivt. Det handlar om vår djuriska instinkt för överlevnad. Den fungerar så att så länge något rör sig, så kan det vara en fara, därför kan vi inte koppla av innerst inne. Musik och berättelser utan bild kan ha motsatt effekt till rörlig bild beroende på vad dessa har för frekvens, innebörd och budskap. Men så länge något rör sig, så kan vi inte somna. Har du märkt hur rädda barn kan vara för skuggor på kvällen? Skuggornas dans med strålkastarljuset av förbipasserande fordon ute på gatan kan skapa en läskig teater på sovrummets väggar. Barnens reaktion är ett bevis på vad som är sanning och påstående.

Sagor med ett tydligt psykologiskt och pedagogiskt budskap stimulerar vårt tänkande. Lärande är inte alla gånger roligt och att tänka kan kännas jobbigt för barnen, speciellt om de är vana vid passivitet från appar, filmer och andra medier. Det är viktigt att inte ta bort det naiva och spontana skrattet som en del barnfilmer erbjuder, men vi måste tänka på balansen – att vi medvetet tillför något som binder ihop våra familjer känslomässigt, och som utvecklar våra barn till bättre människor – med empati och inre styrka att klara av svårigheter i verkligheten som enskilda individer, inte stimulera enbart rationellt tänkande och flockbeteenden.